Hur många kulturtidskrifter tål Sverige?

Hur ser egentligen kulturjournalistiskens plats ut mitt i ”tidningskrisen”? Något som fått ett väldigt uppsving de senaste åren är opinionsjournalistisken, framför allt ledarskribenters texter delas och klickas på. Samhällsfrågor engagerar uppenbarligen, likaså kulturfrågor, när man ser vad många opinionstexter handlar om. Samtidigt har ledarsidor såväl som ledarredaktioner krympt – och tidningars kulturdelar har bantats rejält.

Ofta finns dock ett visst missnöje med såväl ledar- som kulturjournalistisken. Ledartexternas rappa partipolitiska slängar ger inte alltid utrymme för mer djuplodande resonemang och såväl smalare som bredare ämnen gallras bort. Detta tänk tycks tyvärr även spilla över på de allt glesare kultursidorna. Politisering, ytlighet och intellektuell ohederlighet gör att många i dag väljer bort kulturjournalistiken.

Här vill Magasinet Zenon fylla ett tomrum. Det behövs en kulturjournalistik utanför den klickjagande ankdammen. Vi som står bakom denna tidskrift har en partipolitisk bakgrund på varsin kant av den svenska politiken, men finner ändå mycket gemensam grund att stå på. Vår ambition är att undvika de diken som urholkar svensk kulturjournalistik. Vi har en kultur-, samhälls- och historiesyn där politisk instrumentalisering bör undvikas, som varken präglas av framstegsoptimism eller defaitism. Vi vill finna en balans som undviker brösttoner och ilskna anklagelser.

Vi hämtar vårt namn hos Zenon från Kition, stoicismens grundare. Vi delar hans ideal om vishet, återhållsamhet och jämnmod. Zenon sägs vara upphovsman till talesättet om att människan har en mun och två öron, och att hon därmed är mer skapt till att lyssna än till att prata. Zenons ideal var en mänsklighet som levde i förnuft och kärlek på ett sådant sätt att hon inte behövde styras uppifrån. Detta är också vårt samhälls- och kulturideal.