Tankar om Ukraina – Del 9

2022-03-12

Detta inlägg är en del i en serie om den pågående ryska invasionen av Ukraina, och därtill hörande ämnen. Inläggen är skrivna av Adam Davidsson, och har ursprungligen publicerats på Facebook.

***

NARRATIV

Vems berättelse berättas?

”En av Rysslands stora segrar i Ukraina är att man har lyckats göra information till ett vapen”. Så inledde Ben Nimmo sitt kapitel i antologin Trolltider, som gavs ut 2016. Nimmo är lingvist, mångspråkig och specialiserad på påverkansoperationer i sociala media, bl a vid Atlantic Councils Digital Forensic Research Lab.

Ryssland har effektivt spridit sitt narrativ, sin vinklade/falska historieskrivning, om de senaste 30-35 åren i Europa. Nimmo skrev, 2016: ”Mainstreammedia i väst har diskuterat både huruvida Nato skulle ha lovat att inte expandera i centrala och östra Europa efter Tysklands återförening, och även Rysslands rättmätiga rädsla för denna utvidgning.”

Som jag tidigare skrivit gav Nato inte alls något löfte om att inte acceptera ansökningar från nya medlemsländer. Nato lovade inte Gorbatjov detta 1990, det kan Michail Gorbatjov själv intyga, även om han dock är kritisk till Natos utveckling sedan dess. Och som jag tidigare skrivit utgör Nato-medlemskap för exempelvis Baltikum och Polen endast ett hot mot Rysslands imperialistiska stormaktsambitioner, och inget annat.

I västvärlden har man inte alls på samma sätt skapat ett narrativ, en berättelse om utvecklingen i, och framtiden för, Central- och Östeuropa. Kanske är det detta som gör att så många lätt tar till sig det ryska narrativet, och återger det? Det är alltför många just nu som säger ungefär att de tycker att kriget är fel, men att Ryssland ändå hade sina anledningar. Det är skrämmande.

Än mer skrämmande när detta sätter sig på den politiska nivån. Särskilt tydligt just nu i den franska presidentvalrörelsen. I det förra presidentvalet såg Francois Fillon ut att kunna bli fransk president, men han tyngdes ned av en korruptionsskandal som poppade upp bara några veckor före valet. Utrikespolitiskt var Fillon betydligt mer vänligt inställd till Ryssland och Putin än de flesta europeiska ledare, och i decmber förra året blev han styrelseledamot i Rysslands största petrokemikalieföretag.

I årets presidentvalrörelse uppvisar en majoritet av de ledande kandidaterna att de köpt Rysslands narrativ om hur ”väst svikit” Ryssland, när Nato godkänt medlemsansökningar från länder i Central/Östeuropa. ”Ryssland använder ett nätverk av tjänstemän, journalister, vänligt sinnade debattörer och internettroll för att skapa en alternativ verklighet där sanningen alltid är relativ och informationen aldrig är tillförlitlig”, för att än en gång citera Nimmo.

Människor får såklart tänka fritt och högt, men ibland är det bra att tänka efter om

  • 1. Informationen jag förmedlar verkligen är korrekt
  • 2. Vem gynnas – vems narrativ återger jag?

***

KULTUR OCH HISTORIA

Utan Nevskij inget Ryssland

När jag läste min första kurs i historia för snart tio år sedan handlade denna om 1900-talshistoria. Professorn, som forskade mycket om historiebruk, betonade det historiska och kulturella arvet, och visade upp en bild när vi pratade om Ryssland/Sovjet. Det var en krigare i 1200-talsrustning, med spetsig hjälm. Han frågade om någon visste vem det var.

Gissningarna som följde var lika många som de var fel. Till slut räckte jag upp handen, för att säga vad jag trodde: ”Aleksander Nevskij?”. Rätt! ropade en entusiastisk professor, medan resten av auditoriet satt frågande. Somliga av dem kände säkert till varenda sovjetisk truppförflyttning under andra världskriget, men hade aldrig hört namnet.

Det är min fasta övertygelse, att man varken kan förstå politiskt handlande eller folkopinion i ett land, utan att känna till dess kultur och dess historia. Trots att vi svenskar har en låg språkbarriär mot såväl USA som Storbritannien, och ser mängder av filmer och TV-serier från båda länder, var valet av Trump såväl som folkomröstningen om Brexit smått chockartade.

Om just Brexit skrev jag en essä hösten 2018 där jag sökte svar på det brittiska tänkandet i geografi, mytologi, musik, litteratur och historia. Mitt porträtt av brittiskheten är knappast fullödigt, men förhoppningsvis åtminstone en aning korrekt. Och en sådan djupdykning krävs för att förstå det brittiska tänket.

Kan man egentligen förstå det ryska tänkandet, utan att känna Akakij Akakijevitj, Anna Karenina, Raskolnikov, Konstantin Trepljov, ”Mästaren” och andra gestalter ur den ryska litteraturen? Utan att ha sett Ilja Repins tavlor (f ö uppvuxen utanför ukrainska Charkiv)? Utan att ha tagit del i påsknattens gudomliga liturgi? Utan att känna historiska gestalter som Vladimir den store, Aleksander Nevskij, Dmitrij Donskoj, Boris Godunov? Utan att vara bekant med mongolinvasioner, bojarer, staretser osv?

Den ryska invasionen av Ukraina har många historiska drivkrafter, långt före Sovjetunionen och 1900-talet. Det är Rurik, Vladimir den store, Peter den store, Katarina den stora, Alexander III med flera som resonerar, på skilda vis, i det ryska politiska handlandet just nu.

Utan att anlägga detta filter blir det svårt att förstå något. Då kan man tro att Putin är galen, drömmer om Sovjetunionen eller att det ryska narrativet att man känner sig ”hotad” är sant. Mer kunskap om Ryssland, rysk historia och rysk kultur behövs.

***

SNABBT AVSLUT PÅ KRIGET

Tre veckor? Tre månader? Tre år?

Ryssland närmar sig en statsbankrutt. Hundratals miljoner dollar i statsobligationer skall betalas nu i mars. Kommer man att få uppskov av Kina, och räddas tillsvidare? Vem vet. Men klockan tickar. Om tre veckor kan den ryska staten vara i konkurs.

Ett långdraget krig försvagar också Putin och hans närmaste politiskt på hemmaplan. Putins popularitet har tappat senaste åren, inte minst till följd av den impopulära pensionsreformen 2018. Att dras in i en segdragen konflikt, som sades vara endast en snabb operation, är inget man önskar sig.

Dessutom måste man fråga sig, apropå alla dessa döda ryska soldater: Hur skall man förklara för tusentals ryska mödrar/hustrur att deras män är döda i en specialoperation som egentligen inte krävde så många dödsoffer? Och hur skall man säkra att alla hemvändade soldater håller mun? Det kommer bli väldigt svårt att hölla lögnen om den ”särskilda militära insatsen” vid liv.

Ryssland behöver alltså ett snabbt slut på kriget. Många trupper har slutat sina framryckningar och omringar i stället städer. Charkiv, Tjernihiv, Sumy och Mariupol är i nuläget omringade och utsatta för kraftig bombardering. BBC hade i går ett kolossalt starkt reportage från Charkiv, som är för hemskt för att dela vidare.

För den som sett hur Ryssland och Syrien tillsammans nästintill jämnade syriska Aleppo (en levande affärsstad med över två miljoner invånare) med marken så vet man vad som kan vänta flera ukrainska städer. Utöver att de kolossalt vackra stadskärnorna med sina pampiga 1700/1800-talshus förstörs, så är detta ingenting mot det mänskliga lidandet.

***

KEMISKA VAPEN

Det gick ju bra förra gången…

Det talas nu om kemiska vapen. I Syrien drog dåvarande president Obama en ”linje i sanden” som inte fick passeras: kemiska vapen. När den rysk-syriska koalitionen sedan använde sådana gjorde man ändå ingenting. Det är precis sådant, västvärldens svaghet och ovilja att agera/”eskalera”, som gör att Putin känner att han kommer undan.

Kemiska vapen mot ukrainarna är nästan mer troligt än inte troligt just nu, särskilt som strategin är att terrorisera civilbefolkningnen. Det kan vi bland annat se på vad det ryska artilleriet är inriktat mot för områden i Kievtrakten. Man beskjuter renodlade bostadsområden, långt från militära mål. Ukraina skall bli en rysk lydstat eller förintas. Nästan oavsett priset. Och att Ryssland gillar nervgifter har vi ju sett i fallen Skripal och Navalnyj…

***

SAMMANFATTNING

Det är viktigt att ha koll på vad man läser och vad man säger. Det är olyckligt om man köper och reproducerar det ryska narrativet, vilket syftar till att minska Rysslands skuld i att ha brutalt ha invaderat ett grannland på imperialistiska grunder.

För att förstå dessa grunder, såväl som det ryska tänkandet, krävs ordentliga studier i rysk kultur och historia, vilket dock är nästan omöjligt utan att behärska det ryska språket. Men viktigt att ändå försöka, om man vill förstå.

Av rysk närtidshistoria, särskilt då i Syrien, vet vi vad som kan vänta ukrainarna. Fler attacker mot civila, städer jämnade med marken och kemiska vapen i krigföringen. Ryssland kämpar mot klockan. ”Entonigt klingar den lilla klockan”, dom den ryska folkvisan går…

***

(På bilden ovan Russkij Narodnyj Epos, från 1942.)

Adam Davidsson

Adam Davidsson har en examen i historia från Lunds universtet och arbetar som lärare och musiker.
Han har en spetsutbildning i Säkerhetspolitik från tankesmedjan Frivärld
och har skrivit om säkerhetsfrågor för Svenska Dagbladets ledarblogg.
Han är också redaktör för Magasinet Zenon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s