Tankar om Ukraina – Del 10

2022-03-12

Detta inlägg är en del i en serie om den pågående ryska invasionen av Ukraina, och därtill hörande ämnen. Inläggen är skrivna av Adam Davidsson, och har ursprungligen publicerats på Facebook.

***


***

HUR DÅLIG ÄR DEN RYSKA ARMÉN?

Sämre än väntat, men bättre än visat

Ryssland har invaderat Ukraina från flera håll. I olika väderstreck har det gått olika bra. Det har gått bäst i söder, men där har inte varit några stora framgångar. I söder finns etablerade baser och logistiknoder att utgå från (Rostov/Krasnodar/Krim), men ännu har man inte tagit Mairupol.

Redan i mitt första inlägg, 28 februari, förundrades jag över att hamnstaden i söder höll emot. Stora delar av den är nu förstörd, och det är en fruktansvärd situation för människorna där. Men ännu är det en stad under ukrainsk kontroll. I söder har ryssarna också tagit sin enda större stad, Cherson. Mer om det nedan.

I det rysktalande östra Ukraina, som enligt Ryssland och dem som köpt det ryska narrativet egentligen ville vara ryskt, har man mött ett intensivt motstånd. Särskilt i den rysktalande staden Charkiv, som man bombar sönder och samman, men som vägrar ge sig för ockupanterna.

Och så är det konvojen mot Kiev med alla sina problem. Dåliga logistiklinjer, dåligt samband, dåligt underhållna fordon, dåligt nästan allt. Då dyker frågan upp – är ryssarna verkligen så här dåliga på krig? Svaret torde vara: Nej, så här dåliga är de inte – egentligen.

Flera har dragit paralleller mellan invasionen av Ukraina och finska vinterkriget. Detta skulle vinnas på 10-12 dagar, men varade i 3 ½ månad, trots att Sovjetunionen var rejält militärt överlägset. Finnarna hade t ex 32 stridsvagnar och 114 stridsflyg, medan Sovjet hade tusentals av både och.

Men finnarna hade kämparlusta för sin ca 30 år unga nation, hade god kännedom om terrängförhållanden och var duktiga på att anpassa sig. Precis som ukrainarna i dag. Den sovjetiska armén framstod som ganska svag, trots sin stora numerär och dessutom led man massiva förluster (över 125 000 döda och över 260 000 sårade.).

Den sovjetiska armén utkämpade ett krig man var illa förberedda för, men var egentligen inte så illa som man fick intryck av i vinterkriget. Det fick Hitler lära sig, då han sommaren året efter vinterkriget gick till anfall mot Moskva. Vi skall inte göra samma misstag nu, och underskatta de ryska styrkorna, som vi ju inte får en rättvisande bild av i detta krig.

***

FOLKOMRÖSTNING OCH FOLKUTBYTE

Chersons tragiska öde

När Ryssland invaderade Krim i februari 2014 gick det undan. Plötsligt dök ryska specialstyrkor upp och tog över regeringsbyggnad m.m. och man utlyste snabbt en folkomröstning, vars datum tidigarelades två gånger, och där svarsalternativen också ändrades. Med största sannolikhet fejkades dessutom såväl röstsiffror som siffror för valdeltagandet. Folkomröstningen ogiltigförklarades också av FN:s generalförsamling.

Och nu kommer alltså rapporter om att Ryssland planerar att hålla folkomröstning i Cherson, huruvida Chersons oblast skall bli en självständig republik (det vill säga rysk lydstat). Där ligger förresten, knappt tio mils bilväg nordost om staden Cherson, Gammalsvenskby. Orten dit Katarina den stora lät deportera 1 000 svenskar från estniska Dagö, efter att Ryssland erövrat området vid Svarta havet under slutet av 1700-talet.

Man kan ställa sig många frågor, kring en sådan folkomröstning. För det första att Ryssland är ett land utan fria val, med valfusk, vilket inte borgar för en rättvis omröstning. För det andra att man är en ockupationsmakt som, med indirekt hot om grovt våld, vill tvinga befolkningen att rösta till egen fördel. För det tredje är det ett land i krig där miljontals människor är på flykt.

Och för det fjärde kom, redan från första dagen då staden intagits, underrättelserapporter om hur Ryssland börjat deportera ukrainare. Särksilt Stalin använde sig av metoden att flytta runt folk för politiska syften. Det exempel jag själv känner bäst är Estland.

Före andra världskriget utgjorde ryssar drygt 8 procent av befolkningen i Estland. Tack dels vare Stalins deportationer av ester, men framför allt till följd av tvångsinflyttning av ryssar, var den andelen över 30 procent när sovjetväldet föll.

Vid ukrainska folkräkningen 2001 var drygt 3/4 av Chersons befolkning etniska ukrainare och 53 % ukrainsktalande respektive 45 % rysktalande. Oavsett om dessa siffror har ändrats mycket de senaste 20 åren eller ej, så lär den ryska ockupationen, ju längre den fortgår, göra vad den kan för att öka andelen ryssar och rysktalande i staden….

***

KULTURMORD

Men inget folkmord

Som tidigare konstaterats pågår det förstås inget ”folkmord” i Donbass, som Ryssland påstått. I de områden som Ryssland eller de ryskstödda separatisterna (som just nu är svåra att åtskilja från ryska reguljära styrkor) ockuperar kan man dock tala om kulturmord.

I Donbass separatistrepubliker (särskilt Donetsk) har det exempelvis varit en religiös förföljelse av alla som inte är ryskortodoxa. Startskottet kan sägas ha varit när den militära gruppen ”Ryska Ortodoxa Armén” mördade fyra pingstvänner i Sloviansk i juni 2014, medan staden ockuperades av separatisttrupper.

Och på Krim har ukrainare det tufft, när deras kultur och identitet trycks ned och många lever i ständig rädsla. Ukrainare på Krim tvingas mer eller mindre söka ryskt medborgarskap, om de vill ha rätt till sjukvård, arbete osv. Året innan den ryska ockupationen av Krim hade 13 589 skolbarn ukrainska som undervisningsspråk. Efter påtryckningar från myndigheterna var siffran 2016 endast 371 barn.

***

SAMMANFATTNING

Den ryska krigsmakten har inte varit särskilt effektiv eller välfungerande, särskilt inte i öster och framför allt inte i norr. Den har dock åstadkommit stor skada, och skall inte underskattas vad gäller framtida konflikter.

Med vapen mer eller mindre riktade mot sig, verkar det som att Chersons ockuperade befolkning kommer tvingas folkomrösta sig ut ur Ukraina. Detta hade i sådant fall blivit en ännu mer rättsvidrig folkomröstning, än den på Krim 2014.

För de ukrainare, tatarer och andra utanför den ryska normen som hamnar under rysk kontroll (direkt, eller genom separatistbulvanerna) väntar ingen ljus framtid. Erfarenheter från Donbass och Krim är mycket dystra.

Ukrainas folk har inte något positivt att vänta, om de som just nu massakrerar deras städer får styra över dem i framtiden…

***

(Bild ovan från Mariupol)

Adam Davidsson

Adam Davidsson har en examen i historia från Lunds universtet och arbetar som lärare och musiker.
Han har en spetsutbildning i Säkerhetspolitik från tankesmedjan Frivärld
och har skrivit om säkerhetsfrågor för Svenska Dagbladets ledarblogg.
Han är också redaktör för Magasinet Zenon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s