Tankar om Ukraina – Del 8

Ursprungligen publicerat 2022-03-09

Detta inlägg är en del i en serie om den pågående ryska invasionen av Ukraina, och därtill hörande ämnen. Inläggen är skrivna av Adam Davidsson, och har ursprungligen publicerats på Facebook.

***

TIDEN DEN VÄRSTA FIENDEN?

Ryssland kom för ett par dagar sedan med en kravlista. Man krävde en total ukrainsk kapitulation, att Ukraina lämnar ifrån sig flera landområden och ändrar sin grundlag. Ju längre krigets fasor pågår, desto mer kommer människor som betraktar saken utifrån att tycka att dessa krav är rimliga.

Ukraina har lyckats stå emot den ryska invasionen i två veckor. Ändå skall man alltså gå med på förnedrande villkor och erkänna sig besegrade av Ryssland. Detta är inte rimligt. Men Ryssland kommer att fortsätta terrorisera och mörda Ukrainas befolkning, med förhoppningen att de snart tröttnar – och helt enkelt ger upp allt de just nu kämpar så hårt för.

Mitt första längre inlägg om Ukraina avslutade jag med orden ”Håll i och håll ut”. Det gäller fortfarande. Att Ukraina lägger sig platt och förvägras vara ett självständigt land är inte ett rimligt pris att betala. Särskilt inte som det hade gett Ryssland uppmuntran att göra likadant mot fler länder. Så länge ukrainarna håller emot ger de många folk hopp.

***

OMÄNSKLIGHETEN

Som sagt handlar det för Ryssland om att terrorisera civilbefolkning, precis som man gjort i Syrien. Man vill knäcka det ukrainska folket, och deras makalösa kämparanda. Att sjukhus och medicinska faciliteter bombas är ingen slump, det är en taktik man använt sig av tidigare.

Att man inte respekterar de humanitära korridorerna är omänskligt. Antingen fortsätter man bombningarna, vilket förhindrar evakuering – eller så går man bara med på att ”kidnappa” de evakuerade, genom att leda in dem i Ryssland eller Vitryssland. Stalins hänsynslöshet går igen. Att få bort ukrainare från Ukraina, och på sikt ersätta dem med ditkommenderade ryssar, vore helt i linje med hur Moskva jobbade under sovjettiden.

Att se hur man i Mariupol riktar in sig på att svälta ihjäl befolkningen, samtidigt som man attackerar mål som mödravårdssjukhus är outsägligt hemskt. Bilderna på blodiga, gravida kvinnor efter attacken är outhärdliga.

Lägg därtill PFM-1, fjärilsminan. Det är en mina med plasthölje och oregelbunden form. Den är liten och svår att upptäcka. Sovjet tömde mängder av dem från helikoptrar under Afghanistan-kriget. De ser ut som leksaker och plockades ofta upp av barn, som förlorade en arm/ett ben.

Eftersom de är små plastminor, så dödar de väldigt sällan någon. De är till för att lemlästa. En sårad fiendesoldat är mer värd än en död, eftersom en sårad person slöar ned sina kamrater. Ryssarna började ganska snabbt in i invasionen att släppa fjärilsminor i Charkiv.

Och häromdagen släppte man dem utanför Mariupol. Man lovade alltså en humanitär korridor för civila, under vapenvila, och släppte sedan dessa vidriga minor för att i praktiken förhindra evakueringen från staden som enligt Röda korset nu är i ”apokalyptiskt tillstånd”. Omänskligheten…

***

HUR FÅR VI ETT STOPP?

Ukraina måste få all hjälp de bara kan, om vi inte tänker gå med på deras sida. De ekonomiska sanktionerna slår hårdare mot Ryssland än vad Putin var beredd på. Men de har inte hindrat kriget en enda gnutta än så länge. Visst militärt bistånd har skickats – bra. Mer behövs.

Storbritanniens försvarsminister meddelade i dag att man tänker öka vapenleveranserna till Ukraina, nu när den ryska aggressionen har eskalerat. Det är rätt reaktion. Reaktionen från somliga, att göra lite lagom för Ukraina, men inte för mycket, för att inte ”eskalera” situationen – är rent ut sagt skit.

För varje dag som går kämpar Ryssland mot klockan. De är därför tvingade att eskalera i aggressivitet och hänsynslöshet. Ukrainarna behöver knäckas snabbt, och inga metoder är paria. Att inte vilja provocera Ryssland för mycket är en totalt ryggradslös strategi, och ett hån mot miljontals lidande människor, många av dem på svältgränsen.

Sanktioner och ströleveranser dövar vårt samvete. Vi måste göra mer än att döva vårt samvete. Vi måste få ett slut på den eskalerande vidrigheten i den ryska krigföringen. Skicka MANPADs. Skicka luft- och pansarvärn. Robotar. Skicka flyg! Få slut på slakten som sker i vår världsdel just nu. Visa medmänsklighet.

***

(Bild ovan från Mariupol. Krater efter en bomb släppt mellan sjukhus och BB.)

Adam Davidsson

Adam Davidsson har en examen i historia från Lunds universtet och arbetar som lärare och musiker.
Han har en spetsutbildning i Säkerhetspolitik från tankesmedjan Frivärld
och har skrivit om säkerhetsfrågor för Svenska Dagbladets ledarblogg.
Han är också redaktör för Magasinet Zenon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s