Tankar om Ukraina – Del 6

Ursprungligen publicerat 2022-03-06

Detta inlägg är en del i en serie om den pågående ryska invasionen av Ukraina, och därtill hörande ämnen. Inläggen är skrivna av Adam Davidsson, och har ursprungligen publicerats på Facebook.

***

RYSSLAND 

Intressesfärer och buffertzoner

Mellan vad man räknat som öst och väst i Europa ligger ett knippe länder. Ryssland är öst, och väst är ungefär vad som ligger väster om floden Oder. Länderna mellan dessa två sfärer kallar historikern Timothy Snyder för ”Bloodlands” – Den blodiga jorden.

I Sverige har vi en syn på det andra världskriget, som går ut på att Hitler var 100 % ond, och att alla som slogs mot honom stod på rätt sida historien. Verkligheten är lite mer komplicerad än så, vilket de människor som levde på den blodiga jorden är väl medvetna om.

Snyder väljer att titta specifikt på dessa människor, utan att se Nazityskland som en unik aktör. I ställer tittar han på hur människorna i dessa områden påverkades av såväl kommunister som nazister. Dessa bådas massmord uppgick sammanlagt till ungefär 14 miljoner människor i vad som i dag är Polen, Vitryssland, Ukraina, Baltikum, samt delar av Rumänien och Ryssland.

När jag bodde i sydestniska Pärnu 2011 var jag inne i en typisk militärt överskottsbutik. Gröna jackor, byxor, mössor och diverse persedlar hängde i en trång liten lokal. Vid disken såldes vykort med motiv från gamla propagandaaffischer. Jag köpte ett, där texten löd ”Vi reser oss till strid!”, under en soldat som stod med en estnisk flagga höjd vid det estniska riksvapnet.

Först när jag kom hem såg jag det lilla, lilla SS-emblemet på soldatens uniformskrage. Detta betydde givetvis inte att butiksinnehavaren sympatiserade med nazismen. Eller att det fanns något vidare intresse för nationalsocialism i Estland på 1940-talet. För många ester var i stället att gå med i SS ett sätt att försöka få åtminstone lite frihet för sitt land.

1940 invaderade Stalins röda armé Estland, del av Moskvas ”intressesfär”. Terror och utrensningar satte igång. I juni 1941 deporterades 10 000 personer, hälften kvinnor, en fjärdedel barn. Bland dessa människor var också en tiondel av Estlands lilla judiska befolkning.

Månaden efter invaderade Hitler. Även han gjorde utrensningar, men terrorn var, för de flesta ester, avsevärt lättare än Stalins. De flesta av Estlands judar flydde dock landet. Och i princip alla kvarvarande judar mördades av nazisterna. För de ester som blev SS-soldater handlade det om att Stalins terror inte skulle få komma tillbaka, då tyskarna erbjöd betydligt mer självstyre, med vissa friheter.

1944 återkom dock Stalin, och började rensa ut folk – igen. Om knappt tre veckor är det i Estland minnesdag över de 20 000 människor (politiker, tjänstemän, präster, poliser, Röda korset-medlemmar m.m.) som deporterades till Sibirien 25 mars 1949. För esterna är det Sovjetunionen som var den stora mördaren, förtryckaren och utrensaren under andra världskriget.

I den blodiga jordens länder skiljer det sig dock åt. För vissa grupper var det värst när nazisterna invaderade, för andra när kommunisterna gjorde det. Tillsammans lyckades, som sagt, båda dessa regimer mörda 14 miljoner människor i området. Denna siffra innefattar inga soldater eller andra stridande. Bara civila.

Den blodiga jorden var alltså en buffertzon mellan Sovjet i öst och Nazityskland i väst, som kom att bli ett blodigt slagfält. I Västvärlden tänker ingen anständig längre på grannländer som buffertzoner eller en intressesfär man har rätt till. I Ryssland tänker man dock fortfarande exakt likadant som på Stalins tid, om dessa saker. Vilket vi just nu ser konsekvenserna av.

***

NATO 

Hot mot Ryssland?

Varför skapades egentligen Nato? Det kan man läsa i Nordatlantiska fördraget, som fortfarande gäller. Nato eftersträvar fred, att internationell rätt följs och sina medlemsländers säkerhet. Om någon attackerar ett Nato-land, så lovar övriga länder, enligt artikel 5 Nordatlantiska fördraget, att hjälpas åt med försvaret.

Nato är alltså ett samarbetsavtal mellan olika länder. Det finns inga egna Nato-soldater eller Nato-vapen. Det är de olika medlemsländerna som samarbetar och integrerar och samövar sina försvarsmakter, så att man kan hjälpas åt när det verkligen gäller.

Från rysk sida säger man att försvarsalliansen Nato utgör ett hot. Enda hotet är egentligen att om Ryssland valt att anfalla exempelvis Estland, så hade Tyskland, Frankrike, Danmark och alla andra Nato-länder ryckt ut till Estlands hjälp. I sig utgör Nato inget som helst hot mot Ryska federationen eller dess gränser.

I praktiken har dessutom situationen i de Nato-länder som har landgräns mot Ryssland utgjort allt annat än ett hot. Ta estniska flygvapnet som exempel. Sommaren 2015 besökte jag dess enda flygbas Ämari. Året innan hade Ryssland på olika sätt kränkt Natoländers gränser vid 15 tillfällen, drygt hälften hade skett i Estland.

Vi som var där på besök fick sitta in en liten sal och se en film om vad estniska flygvapnet kunde göra, vilket i princip var fallskärmshopp och airdrops (att släppa lådor med en fallskärm på). Därefter visade de upp sina transportplan, två gamla sovjetiska mackapärer med ett halvt sekel på nacken.

Man hade också ett skolplan, målat som en geting i svart och gult, med en glad mun på. I en hangar stod fyra helikoptrar man fått i gåva från USA 2002. De stod mest på marken och blev putsade. Tack vare medlemskapet i Nato turades dock andra Nato-länder om med att ha en handfull plan på flygbasen, för att kunna hjälpa Estland vid behov.

Att detta skulle utgöra någon form av hot mot Ryssland är direkt löjeväckande. De två gamla fraktplanen är i dag ersätta av något nyare fraktplan från Polen. Skolplanet är mig veterligen kvar. Helikoptrarna håller på att pensioneras. En efter en kommer de att överlämnas till det estniska flygmuseet. Hot?

***

UKRAINA 

Ett evigt olycksöde?

Ukraina är ett den blodiga jordens land. Under slutet av första världskriget började ukrainarna skapa sig självständighet. Situationen var rörig, och ett par ukrainska stater existerade under några år, fram till Sovjetunionen från Moskva kuvade de självständiga ukrainarna 1921/1922.

Dessa stater förde den blågula flagga, som tiotusentals människor just nu viftar med världen över, då den används även av vår tids Ukraina. De blågula färgerna fördes för över tusen år sedan av Kievriket, ukrainares, ryssars, vitryssars och rusiners förfäder. Placeringen av dem i flaggan symboliserar de gula sädesfälten under den blåa himmelen.

När Stalins första femårsplan kapitalt misslyckades rådde brist på spannmål. Moskvas lösning blev att konfiskera sådan. Man deporterade också massvis med ukrainska bönder till Sibirien. Svältkatastrof utbröt i det som tidigare varit så bördiga områden, och minst 3,5 miljoner(!) ukrainare dog. Huruvida detta var ett medvetet folkmord, eller en konsekvens man ignorerade i Kreml, debatteras fortfarande av historiker.

Ungefär samtidigt som Hitler anfaller Baltikum, sommaren 1941, anfaller han också Ukraina, del av Sovjetunionen. I slutet av september utför man den vidriga massakern i ravinen Babij jar, vid Kiev. 33 771 judar mördas där på två dagar! Senare mördas över 100 000 personer i ravinen. Ytterligare judar, romer, ukrainare, sovjetiska krigsfångar.

När Sovjet senare återtog Ukraina reste man inga minnesmärken där. Inte förrän 1976, då man reste ett till minne av dödandet av ”sovjetmedborgare”. Inte förrän efter Sovjetunionens kollaps kunde det då fria Ukraina resa ett judiskt minnesmärke. Många har tillkommit sedan dess. I tisdags träffades kyrkogården och andra delar av Babij jar av den ryska attacken mot Kiev…

Hela andra världskriget var en förfärlig historia i Ukraina. Ukrainska extremnationalister bedrev etnisk rensning av polacker i väst, av rädsla för att Polen skulle komma att ta området. Hitler konfiskerade mat och gav till tyska trupper, vilket gjorde att drygt 4 miljoner ryssar, vitryssar och ukrainare svalt ihjäl. Och så vidare.

Den blodiga jorden skulle så småningom bli fri från alla trauman. Det föddes barn till föräldrar som själva varken upplevt krigen eller kommunismen. För första gången på hindra år! Men nu ser vi en massaker av ukrainska städer och den värsta flyktingkrisen sedan andra världskriget.

***

SAMMANFATTNING

Ryssland anser Ukraina vara en del av deras intressesfär. Man önskar en buffertzon, en satellitstat, i utrymmet mellan sig själv och väst. Precis som Hitler och Stalin tänkte. En tanke som hör hemma på historiens skräphög.

Det finns inget ”hot” från Nato mot Ryssland. Nato är en försvarsallians. I de länder som är medlemmar, och ligger intill Ryssland, är det inte direkt någon stark militär, redo att gå till anfall. Tvärtom. Man är inte ens redo att försvara sig själva. Därför behöver Nato hjälpa till. Det enda Nato hotar är Ryssland planer om buffertzoner.

Vi trodde att vi skulle få se en ny tid för Den blodiga jorden. I Ukraina skulle det komma en ny generation, vars föräldrar inte upplevt krig och terror. Men nu är allt i kras.

***

(Bilden överst visar Rysslands gränser mot Natoländer.)

Adam Davidsson

Adam Davidsson har en examen i historia från Lunds universtet och arbetar som lärare och musiker. Han har en spetsutbildning i Säkerhetspolitik från tankesmedjan Frivärld och har skrivit om säkerhetsfrågor för Svenska Dagbladets ledarblogg. Han är också redaktör för Magasinet Zenon.