Tankar om Ukraina – Del 4

Ursprungligen publicerat 2022-03-04

Detta inlägg är en del i en serie om den pågående ryska invasionen av Ukraina, och därtill hörande ämnen. Inläggen är skrivna av Adam Davidsson, och har ursprungligen publicerats på Facebook.

***

ETT VIDRIGT KRIG

Ett Mordor för civila

”Detta är ett av de mest barbariska krigen i mänsklighetens historia. Ett enda j*vla Mordor.” Det var något av det första jag läste i morse. Orden skrevs strax efter kl 7 svensk tid av The Kyiv Independents försvarsreporter Illia Ponomarenko.

Mordor är i Tolkiens böcker landet där ondskan härskar. Den mörke krigsherren Sauron har där skapat sig ett fäste, i ett land av vulkaniskt avfall. Inte bara Ponomarenko drar paralleller till Mordor. En rysk väninna till Sveriges Radios rysslandskorrespondent Johanna Melén kallade även Ryssland för ett Mordor.

Och nog undrar man om det finns någon botten i den, som det verkar, avgrundsdjupa ondskan som utgår från Kreml i Moskva. Kriget i sig är ett brott mot allt rätt och sant, att man med våld invaderar ett annat land, för att man anser sig ha rätt till dess territorium. Sådan brutal imperialism trodde vi var borta i Europa, efter Hitlers fall.

Men också HUR kriget genomförs är bortom allt vad rätt heter. Oskyldiga civila dör alltid i krig. Krig är delvis kaotiska, och saker går fel. I krigen i ex Syrien och Irak har amerikanska flyg fällt bomber som slagit hårt mot civila. Detta är djupt beklagansvärda misstag, som strider mot såväl doktriner som konventioner. Det är en krigsförbrytelse att anfalla även militära mål, om anfallet orsakar stora skador för civilbefolkningen

Men den ryska krigföringen i Ukraina riktar sig _systematiskt_ mot oskyldiga civila. Man checkar av punkt efter punkt i listan med krigsförbrytelser. Man slår ut mål som är kritiska för civilbefolkningens överlevnad, man klusterbombar bostadsområden, man dödar uppståtligt civila och förstör godtyckligt människors egendom m.m.

I Syrien-kriget, bara från maj till december 2016, utförde ryska och syriska styrkor över 200 attacker mot sjukhus och andra medicinska faciliteter. Så det är inte första gången Ryssland visar sitt förakt för så väl människoliv som humanitär rätt. Man tar sina erfarenheter från Syrien, och går ännu värre fram.

Utöver vår ilska över kriget i sig, så bör vi alla vara rosenrasande över hur vidrigt kriget förs. För det förs i ren ondska. Mordor. Och det kommer bara bli värre…

***

Några korta förtydliganden om saker som florerar:

***

”UKRAINA ÄR INTE DEMOKRATISKT”

Ukraina är en demokrati, med fria val. Den nuvarande presidenten valdes i april 2019, i ett fritt val med 62-63 % valdeltagande i de båda omgångarna. Vissa tveksamheter fanns kring den dåvarande presidenten Porosjenko, att denne använt offentliga medel i sin kampanj. Men Zelenskyj vann ändå med mycket stor marginal valet.

***

STATSKUPP 2014?

Som jag tidigare skrivit avsatte det ukrainska parlamentet 22 februari 2014 dåvarande president Janukovitj, som tillsammans med sin närmaste krets förskingrat motsvarande 200 miljarder kronor, förhalat (efter ryska påtryckningar) Ukrainas associeringsavtal med EU och till slut öppnad eld mot demonstranter i Kiev.

Det som enligt grundlagen skulle ha gjorts var att man skulle ha inlett ett riksrättsförfarande (som garanterat lett till att Janukovitj avsatts). I stället tog parlamentet saken i egna händer: man avsatte presidenten och utlyste nyval. Detta kallas av vissa för en ”statskupp”, och man påstår att det var ”USA”, ”CIA” eller ”Väst” som genomförde den. Det är trams. Punkt.

***

”BEHÖVER AVNAZIFIERAS”

Ukraina har en judisk president. För snart tre år sedan hade man både en judisk president och en judisk premiärminister. Det är det bara Israel som har haft samtidigt tidigare. Ukraina är, enligt Pew Research, det minst antisemitiska landet i hela Central- och Östeuropa, vad gäller människors attityder till judar. I Dnipro(petrovsk) finns, vad som förmodas vara, världens största judiska kulturcenter. Ukraina är inte ett nazistiskt land. Det är rent löjligt att försöka hävda detta.

***

AZOVBATALJONEN

Däremot finns det högerextrema grupper i Ukraina. Inte helt oväntat består dessa ofta av vältränade unga män med vapen- och våldsintresse. När Ryssland invaderade Ukraina 2014 var dessa grupper väldigt snabba att försvara sitt land, och bildade frivilliga paramilitära grupper.

De var inte många tusen personer, men de blev oerhört viktiga för att stoppa framryckningen i östra Ukraina av separatiststyrkor blandade med ryska soldater. Mest kända var högerextrema Azovbataljonen. Bataljonen kom senare att integreras i den ukrainska armén, men en högerextrem kultur lever kvar.

Med tanke på det stora hotet från Ryssland och hur effektiva de visade sig 2014, så tror jag att Ukraina helt enkelt inte vågar upplösa regementet (som det är i dag). Men man kan ju tänka sig att landets judiske president, vars släkt till stor del mördades i Förintelsen, inte är så förtjust i dem…

***

EXTREMPARTIER

2014 talades det mycket om partierna Svoboda (Frihet) och Pravy Sektor (Högra sektorn). Under övergångstiden, fram till nyvalet utlystes, hade dessa visst inflytande, då det var motsvarande en samlingsregering som ledde landet.

Högerextrema Pravy Sektor, som flörtar med nazismen, visade sig i valet 2014 endast vinna ett mandat av de 450 i Ukrainas parlament. Svoboda var nationalistisk ytterkantshöger, dvs inte alls lika extrema, och fick 2014 ”hela” sex mandat av 450. I valet 2019 tappade Pravy Sektor sitt enda mandat och Svoboda rasade ned till ett ynka mandat.

Den politiska yttre högerkanten är alltså väldigt svag i Ukraina.

***

NATOS EXPANSION

Det slöts aldrig någon överenskommelse mellan Nato och Sovjetunionen 1990 om att Nato inte skulle acceptera medlemsansökningar från länder i Central- och Östeuropa. Frågan då gällde Tysklands enande (där Västtyskland var med i Nato och Östtyskland i Warszawa-pakten). Från tyskt håll fick ryssarna stora lån och ekonomiskt stöd för att Röda armén skulle lämna tysk mark.

Vid denna tid existerade alltså fortfarande såväl Sovjetunionen som Warszawapakten. Att Polen m fl skulle bli Nato-medlemmar var alltså, av förklarliga skäl, överhuvudtaget inte en del av diskussionen. Efter Sovjetunionens fall skulle man dock från ryskt hålla komma att omtolka vad man kom överens om i Berlin.

1997 träffades företrädare för NATO och Ryssland i Paris och slöt en överenskommelse över framtida relationer. Inte heller denna innehöll någon form av förbud mot att nya länder anslöt sig. Att länder i Central/Östeuropa kunde komma att ansluta sig till Nato var dock vid denna tid inget främmande, och från Natos håll förklarade man sin avsikt vara att inte placera kärnvapen i nya medlemsstater.

Att nya medlemsländer anslutit sig till Nato (många av dem för att de skrämts av den ökande ryska militarismen och aggressionen) är alltså inte på något sätt ett brott mot något, eller en provokation. Tvärtom är det Ryssland, med sin utveckling, som föranlett exempelvis de baltiska länderna att söka medlemskap i Nato.

***

BUDAPESTMEMORANDUMET

I december 1994 möttes USA, Storbritannien och Ryssland i Budapest för att lösa frågan om alla (världens tredje största ansamling!) kärnvapen som Moskva placerat i Ukraina under sovjetåren. De stod på ukrainsk mark, men det var Ryssland som hade kontroll över dem, vissa av dem mer än 30 ggr så mycket kiloton som den bomb som fälldes över Hiroshima.

Det självständiga Ukraina lämnade ifrån sig dessa kärnvapen. Ryssland fick ersätta Ukraina för uraniumet, som man kunde använt till kärnkraft. USA hjälpte till med kostnaderna för avvecklingen. Och parterna garanterade Ukrainas säkerhet som kompensation för de överlämnade kärnvapnen. Detta bröts, kraftigt, av Ryssland, då man 2014 invaderade Ukraina och ockuperade Krim-halvön.

***

MINSKÖVERENSKOMMELSEN

I februari 2015 möttes representanter för Ryssland, Ukraina, OSSE och de båda separatistgrupperna från östra Ukraina och slöt en överenskommelse. Frankrike, Tysklands, Rysslands och Ukrainas ledare samlades också i Minsk, och utfärdade en gemensam deklaration till stöd för avtalet. Poängen med avtalet kan sägas ha varit att Ukraina skulle hållas samman i öster, men att separatisterna skulle få ett utvecklat självstyre.

Men det har inte hänt mycket. Man kom överens om 13 punkter, men inte hur och i vilken ordning de skulle implementeras. Överenskommelsen undertecknades den 12 februari. Bara några dagar senare omringades staden Debaltseve av ryska och separatisttrupper, vilka intog staden och tvingade ukrainska trupper att fly.

Dessutom anser sig Ryssland, trots att man undertecknat avtalet, inte vara en part av det, då man, i sin egen verklighet, inte alls haft några ryska trupper som stridit i östra Ukraina. Så avtalet är allt som finns, men väldigt lite har verkställts.

***

FOLKMORD

Det pågår givetvis inget folkmord i östra Ukraina. Det finns inte heller något hot från den ukrainska regeringen mot etniska ryssar/rysktalande. Likt de flesta av Ukrainas judar har president Zelenskyj själv ryska som modersmål.

Däremot har ukrainare det tufft i separatistområdena och på Krim, där deras kultur och identitet trycks ned och många lever i ständig rädsla. Ukrainare på Krim tvingas mer eller mindre söka ryskt medborgarskap, om de vill ha rätt till sjukvård, arbete osv.

***

SAMMANFATTNING

Ukraina är en demokratisk stat, med fria val. Det är inte ett nazistiskt land. Det finns högerextrema grupper, men dessa är få och har i princip noll politiskt inflytande. Det finns dock ett regemente (ett par tusen soldater) i armén som har en högerextrem kultur.

Det har inte brutits mot någon överenskommelse om nya medlemsländer i Nato och Ukraina kan inte sägas ha brutit mot Minsköverenskommelsen mer än Ryssland och separatisterna gjort. Däremot bröt Ryssland klart mot Budapestmemorandumet när man invaderade och ockuperade delar av Ukraina 2014.

Men, ÄVEN om alla de värsta lögnerna om Ukraina varit sanna (statskupp, illegitim regering, nazistkultur osv), och Nato faktiskt hade svikit en överenskommelse med Ryssland, så hade detta PÅ INTET VIS gett Ryssland rätt att anfalla Ukraina. Särskilt inte på det vidriga krigsförbrytelsevis man sköter anfallet på… Mordor.

(Bilden överst visar ett lägenhetshus i Borodjanka, några mil utanför Kiev)

Adam Davidsson

Adam Davidsson har en examen i historia från Lunds universtet och arbetar som lärare och musiker.
Han har en spetsutbildning i Säkerhetspolitik från tankesmedjan Frivärld
och har skrivit om säkerhetsfrågor för Svenska Dagbladets ledarblogg.
Han är också redaktör för Magasinet Zenon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s