Tankar om Ukraina – Del 2

Ursprungligen publicerat 2022-03-02

Detta inlägg är en del i en serie om den pågående ryska invasionen av Ukraina, och därtill hörande ämnen. Inläggen är skrivna av Adam Davidsson, och har ursprungligen publicerats på Facebook.

***

DEN RYSKA INVASIONEN

Planen ligger fast – fast ändras

Även om den ryska planen att snabbt gå in och göra sig av med det ukrainska styret och ersätta det med en marionettregering (ledd av Kolesnikov, Medvedtjuk el ngn dyl) har misslyckats totalt – så använder man ändå resurserna man hade ställt i ordning som planerat.

När man tittar på vilka trupper som gått in i Charkiv, och vilka som ingår i den jättelika konvojen mot Kiev, så hittar man en massa Rosgvardija-styrkor. De är det ryska nationalgardet. Ett nationalgarde är inrikestrupper, som alltså inte är övade att strida vid fronten.

Förmodligen skulle dessa upprätthålla ordningen i Ukraina, efter att en ny regim installerats. Och arrestera politiker, demonstranter, myndighetspersoner m fl. Därför ingår också massa fångtransporter i deras konvoj.

Ryssland tvingas alltså utkämpa kriget med trupper som egentligen inte är till för, och övade för, de uppgifter de just nu utför. Det är ännu en anledning till att det går trögt med den ryska invasionen. Planen sket sig, men man använder det man har att tillgå enligt ursprungsplanen, när man nu bytt taktik.

***

SYRIEN

Övning ger färdighet

Den nya taktiken är att skapa skräck och panik. En urgammal sanning i krig är att man vinner genom att bryta ned sin motståndare. Det ukrainska motståndet har varit av ett slag vi nog inte sett sedan Sovjet gick in i Finland i Vinterkriget 1939.

Nu går man alltså inte snabbt fram med smidiga trupper längre, utan brutalt med stor kraft. Man klusterbombar bland annat bostadsområden i Charkiv. Detta är ett klart krigsbrott, vilket man antagligen kommer att utredas för vid Internationella brottmålsdomstolen i Haag.

Den risken tar man för att man nu vill bli ”klar” så snabbt som möjligt. Det ukrainska motståndet är stort och brett, och man vill varken fastna i ett utdraget krig, eller i en brutal ockupation av Ukraina. Kritiken växer, såväl internationellt som på hemma plan.

Då gäller det nu alltså att försöka få en ”lösning” så snabbt som möjligt, därför kommer vi antagligen bara se mer och mer brutalitet intensifierat. Av samma slag som den ryska insatsen i Syrien.

***

MÄNNISKOVÄRDE

Inget värt i Kreml

Synen på den enskilda människans värde hos det ryska ledargarnityret bevisar sig med all önskvärd tydlighet. Man begagnar sig just nu av en gammal ”hederlig” sovjetisk taktik: ös på med artilleri och låt de egna soldaterna dö i drivor.

Den enskilda människan är inget värd. Uppgifter (som jag inte vet om de är bekräftade ännu) och bilder finns på mobila ryska krematorier som man kört ned. De unga ryska killar (för det är de flesta) som stupat i en invasion många av dem har svårt att förstå, verkar brännas på plats, i stället för att sändas hem till sina familjer att begravas.

Synen på människovärdet hos motståndaren är bottenlågt, vet vi av klusterbombningen av bostadsområden. Men att man inte ens värderar sina egna är så djupt omänskligt. Metropoliten Epifanius, av Kiev och hela Ukraina (det nya Kievpatriarkatet), har skrivit ett öppet brev till patriarken i Moskva och bett honom försöka påverka ryska regeringen att åtminstone värdigt ta hand om sina egna döda…

***

KINA

Tittar på från öst

Utfallet av detta krig intresserar i allra högsta grad Kina. Kina skall inte ses som Rysslands allierade. Man har en gemensam antipati mot väst, som till viss del förenar, men man är inte goda vänner. Kina är dessutom den starkare parten, och är Rysslands ”lånehaj”.

Men Kina är framförallt intresserade av hur det går när en stor, brutal diktatur erövrar ett litet demokratiskt grannland. Detta eftersom man har Taiwan i sin närhet. Kina anser Taiwan vara en del av Kina, och invasionshotet har hängt över ön länge nu.

Bra att så stora delar av världssamfundet satt ned foten och reagerat mot den ryska aggressionen! Det är, för hela världsordningens skull, och särskilt för Taiwans, viktigt att Putins invasion inte blir en framgång.

***

GALENSKAP?

Putin har inte blivit knäpp

Putins syn på Ukraina har inte förändrats. Hans benägenhet att ta till våld har inte förändrats. Hans retorik har inte avsevärt förändrats, utan bara skärpts. Putin har inte plötsligt blivit ”galen”. De som säger det har nog inte följt honom närmare någon längre tid.

Sommaren 2003, alltså för närmare 20 år sedan, innan invasionerna av Georgien 2008 och Ukraina 2014, sade han offentligt, i ett tal, att det var: ”helt oacceptabelt att den ryska statens vagga, modern till alla ryska städer, Kiev, också platsen för det uråldriga Petjerskaklostret, ligger utanför den nuvarande Ryska federationens gränser.”

På mitten av 1990-talet utkämpade Ryssland det första Tjetjenien-kriget. Tjetjenien hade brutit sig loss från Ryssland men fastnat i ett inbördeskrig, där Ryssland stödde rebellerna. Det blev en segdragen, blodig konflikt där tusentals ryska soldater dog. De interna ryska protesterna växte sig mycket starka, och just nu ser vi något liknande kring Ukraina.

Kring tiden för Putins tillträde till makten 1999 blossade konflikten upp igen. Flera ryska bostadshus sprängdes, och tjetjenerna fick skulden. Sannolikt var det dock Rysslands militära underrättelsetjänst, GRU, som utförde dessa sprängningar, för att ge Ryssland en förevändning att gå in i Tjetjenien.

In gick man, med tiotusentals soldater. Snabbt och brutalt slogs tjetjenerna ned, och Vladimir Vladimirovitj Putin befäste sin position som en stark ledare, redan från start. Tjetjeniens huvudstad Groznyj jämnades i princip med marken, inklusive all infrastruktur. Det tog närmare 15 år att få staden återuppbygd.

Det vi ser i Ukraina är som Putin tänkt och jobbat i snart 25 år. Han har inte alls blivit plötsligt galen. Däremot har allt fler i västvärlden börjat upptäcka vem han egentligen är.

***

SOFIAKATEDRALEN OCH PETJERSKAKLOSTRET

Tusenårigt världsarv med svenskt påbrå

Putin nämnde Petjerskaklostret i sitt tal 2003, som sagt. Tillsammans med Sofiakatedralen utgör dessa ett mycket vackert inslag i Kievs stadsbild. Grundstenen till Sofiakatedralen lades år 1037 av Jaroslav den vise, och hans hustru Ingegerd, dotter till sveakungen Olof Skötkonung.

Efter Jaroslavs död gick Ingegerd i kloster och är i dag känd som helgonet S:ta Anna av Novgorod. Hennes reliker vilar i Sofiakatedralen, men man är inte helt säker på om det är den i Novgorod, eller den i Kiev.

I Kiev ligger också Petjerskaklostret, som grundades 1015 i en grotta i Kiev. I klostret finns bland annat Nestor, som skrev Nestorskrönikan, begraven. Klostret är ett uråldrigt centrum för östortodox kristendom.

Vi ser just nu hur Charkiv riskerar att bli ett nytt Groznyj, och att Kiev möjligen kan gå samma öde till mötes. Det höjs förtvivlade röster över hotet mot det unika världsarvet Sofiakatedralen och Petjerskaklostret. (Det sistnämnda återfinns på bilden ovan)

***

SAMMANFATTNING

De värsta dagarna ligger framför oss. Ryssland har enorma problem med sin krigsapparat (fel sorts trupper, brist på mat och bränsle, usel kommunikation) men kommer nu använda den så brutalt man bara kan – för att skapa panik och ödeläggelse. Se bara på hur ryssarna gått fram i Syrien, ex Aleppo.

Målmedvetenheten, som varken är galen eller förvirrad, är totalt ointresserad av såväl ukrainska civilas som de egna soldaternas människovärde. Hotet mot såväl människor som kultur och historia är stort just nu. Det vore inte första gången rysk militär jämnade en stad med marken i modern tid.

Adam Davidsson

Adam Davidsson har en examen i historia från Lunds universtet och arbetar som lärare och musiker. Han har en spetsutbildning i Säkerhetspolitik från tankesmedjan Frivärld och har skrivit om säkerhetsfrågor för Svenska Dagbladets ledarblogg. Han är också redaktör för Magasinet Zenon.